Författare: karin

Ofta anser man att människan var så lättlurad förr i tiden. Häxbränningarna är ett sådant exempel. Det är svårt att förstå hur det kunde bli sådan masshysteri så att man (med kanske gott samvete) brände levande människor på bål. Ett annat exempel är när nyförlösta små bebisar som det var något fel på, sågs som bortbytingar och sattes ut i skogen. Idag, flera århundraden senare, går man väl inte på sådana dumheter?

Cold reading
Skickliga medier som säger sig, för en betalning, vilja hjälpa dig att få kontakt med en avliden person som du saknar, använder sig ofta av vad som kallas cold reading och innebär att man, utan att man är medveten om det, ger ifrån sig ledtrådar så att mediet kan få dig att tro att denne verkligen har kontakt med den avlidne.

Exempel på det är din blick, din andning, du kanske gör något med fingrarna. Små tecken som visar en skicklig avläsare att denne är på rätt eller fel väg. Om du verkligen är en stenstod utan ansiktsuttryck kanske du klarar av att inte avge små tecken men de flesta av oss är lättare att läsa av än vi tror.

För att få kontakt med de avlidnas andar har man historiskt provat olika hjälpmedel. På 1700-talet använde man sig av magnetism för att försöka få kontakt med andarna men det finns andra objekt. Ett av de mer kända är troligen ett ouijabord. Ordet härstammar från franskan, där oui som bekant betyder ja och den andra delen, ja, kommer från tyskans ord för samma sak.

Ett ouijabord är tillverkat i trä med en lös del som är formad som en bred pil. Denna pil ska “vandra” över bordet där alfabetet finns inristat och ofta orden ja och nej på var sin sida av brädet. Tanken är att man sitter tillsammans runt bordet. Alla som ska delta lägger handen på pilen, eller åtminstone några fingrar. Sedan ställer någon högt en fråga, tex: “Finns här någon ande?”. Om det finns det, ska pilen börja röra sig mot “ja” på bordet. Pilen kan också röra sig till enskilda bokstäver och då får man passa på att skriva ner dem och se om det blir till ett helt meddelande.

Man ska inte styra pilen, men troligen är det var som oftast sker. Det är lätt att bli besviken om inget händer.

Alla har säkert hört talas om de gamla druiderna i en tid vävd av dimmor, kung Arthur och riket Avalon. I England, Glastonbury har alla dessa historier sitt ursprung. Här hittar man Stone henge, kanske ett av världens mest gåtfulla ställen. Här finns lämningar både från den hedniska tiden med druiderna men också från tidig kristen tid. Här byggdes, enligt legenden, kyrkan Glastonbury Abbey av en av Jesus egna lärjungar, Josef av Arimatea. Den brann ner på 1100-talen men byggdes upp igen.

Igenom Glastonbury sägs jordens fjärde chakra gå, det s.k. hjärtchakrat och atmosfären är helande och kärleksfull. Alla Europas spirituella ser Glastonbury som en mycket viktig plats. Här finns också en leylinje, vilket innebär energilinje. Denna linje består av två energilinjer som är hoptvinnade och de kallas för St Michael/St Mary. Linjerna säga korsa varandra på ett par ställen vid Glastonbury och det är där man anser att energiflödena är extra starka.

Chalice Well är platsen med en välgörande källa. Många kommer hit för att dricka av vattnet. Tester har visat att vattnet är järnrikt och har en lätt rödaktig ton.

Förutom allt detta finns kända sädescirklar på fälten i området, ringar som är svåra att förklara då de inte växer igen. Man har noterat viss magnetism där ringarna finns. Vissa tror att de är signaler från utomjordingar som försöker kommunicera. Hur det nu än är med den saken är Glastonbury en fantastisk plats att besöka, kanske speciellt om man säger sig vara spirituell och vill uppleva atmosfären är.

Människor som säger sig vara ett medium har som uppgift att vara en kanal mellan de dödas andar och de levande. Något som ofta gör sig bra på film är när mediet plötsligt börjar tala med någon annans röst. Mediet försätter sig själv i trans och tanken är att då ska en ande ta dennes fysiska kropp i besittning så att den kan tala.

En variant på detta är automatisk skrift. Här ska mediet sitta avslappnat med ett papper på bordet och en penna i handen och bara vänta på att någon ska göra så att handen börjar skriva. Idag kan säkert en dataskärm gå lika bra.

Viktigt är att mediet har mediterat innan för att verkligen öppna upp alla kanaler och bli så mottaglig som möjligt.

Huruvida detta är möjligt eller inte är upp till betraktaren. Dock anser skeptiker att mediet själv styr sin penna och skriver något som verkar passande i stunden, och även att mediet har tränat in några väl valda fraser med en annan stämma för att åstadkomma automatiskt tal. Man kan tänka sig att det kan ge intryck på en sökande människa som kommit dit för att få hjälp.