Vem var Emanuel Swedenborg?

Spiritualism är absolut inget nytt fenomen; människan har intresserat sig för de andliga aspekterna av världen sedan urminnes tider och ämnet har alltid fascinerat individer av alla åldrar, nationaliteter och samhällsklasser. Ämnet har också alltid varit utsatt för stark kritik och för vissa människor kan det knappast bli flummigare än att syssla med spiritualism.

Även inom den svenska protestantismens ganska fantasilösa religiositet, så har det länge funnits element av spiritualism och det finns olika teorier om vad detta beror på. Kan det vara så att just den form av religion man har haft i landet lämnat mycket att önska och att folk därför sökt sig utöver den traditionella kyrkan? Eller kan det rent utav vara så att den sekulära svensken är mer öppen inför trosföreställningar utanför den sedvanliga? Man riskerar ju knappast att bli bränd på bål eller bannlyst av sitt samhälle om man intresserar sig för spirituella frågor!

Medan vi söker på internet efter banala saker som kondomer, pennor eller vad det nu kan vara, så vandrar vi lätt över till hemsidor och chattar om det övernaturliga och spirituella. Tack vare sociala media kan man idag diskutera och utbyta idéer och erfarenheter med människor i hela världen.

En av de främsta förespråkarna och forskarna när det kommer till spiritualism i Sverige var

Emanuel Swedenborg som framförallt levde under 1700-talet och som var en passionerad och intensiv sökare när det kom till spiritualism och mysticism. Swedenborg var en respekterad vetenskapsman som både reste och skrev en hel del, och han var alltid intresserad av frågor som gick lite utanför den traditionella teologin. Bland annat sökte han förklaringar och exempel på sambandet mellan ande och material – och frågor som vad själen egentligen är och vad som är meningen med den världsliga existensen.

När Swedenborg kom upp i femtioårsåldern började han uppleva ett antal mystiska visioner och drömmar som alla handlade om andar, Gud och släktingar som inte längre var i livet. Han ansåg att hans nya uppgift i livet blivit att reformera kristendomen och dess lära. I ett stort antal möten med vad han själv ansåg vara Gud själv, kom Swedenborg till en rad så kallade insikter som alla handlade om vem människan egentligen är, vad hon består av och hur hon kan frälsas. En av de många insikterna handlade bland annat om hur kropp och själ måste fungera i samspel med varandra, och att det inte bara var den själsliga existensen som spelade någon roll, vilket kyrkan alltid hävdar. Enligt Swedenborg består människan dessutom av ett slags universellt förnuft och att det därför är viktigt att lyssna till sin inre röst och handla därefter. Man bör förvisso vara ren och ädel i själen, menade man, men det är också viktigt att utföra goda handlingar och att vara snäll mot sina medmänniskor.